Med näsan i snön

har jag idag spanat efter tecken på liv i min trädgård.

En förvirrad och ensam krokus som gått vilse i gruset,

små färska gröna blad på min Daphne burwoodii Somerset,

och på lavendeln.

Något jag inte hann fånga på bild var citronfjärilen som swischade förbi. Nu är det vår!

De vinterförvarade dahliorna och doftliljorna hamnade i fräsch jord och får gotta sig i källaren ett tag. Potatisarna hamnade i äggkartonger i källarfönstret i väntan på groddar. I år blev det två nya sorter. Jag har ju lovordat Cherie och Amandine i flera år nu. När jag skulle köpa sättpotatis fanns dessa två sorter inte hos vår lokala planskola som under vintern bytt namn och delvis även sortiment. Slö som jag var, orkade jag inte leta vidare, utan valde två för mig nya sorter;  gourmandine och cerisa. Hur de är får framtiden utvisa. De är i alla fall delikatesspotatisar som mina gamla favvisar.             

Den här veckan har ju tillbringats på altanen där jag funderat över allehanda livsviktigheter, som exempelvis: Hm, här har snön smält, vad skulle kunna lysa upp här? 

Då fick jag se  den här bilden! Självklart! Ett hav av snökrokus! Kan det bli bättre? När jag läser på ser jag att de sprider sig "löjligt enkelt". Ha! Det blir ju peeeeeerfekt. Jag kan riktigt se ett ljuslila hav under äppelträdet! Kan ni?

Nästan så man längtar till hösten så man får trycka ner ett gäng lökar;-) . Nej, då jag skämtar bara!

Först ska vi ha vår och sommar och det är på gång!